Mellan kaos och ordning

Eftersom ryggen mådde lite bättre bestämde jag mig för att ta en kvällspromenad i långsamt tempo (rekommenderas av de som kan det där med ryggbesvär). Jag passade också på att lyssna på ett gammalt avsnitt av Stuff to Blow Your Mind (Cluttered Desks, Cluttered Minds and Toddler Hands), som bland annat handlade om det här med olika personers förhållande till ordning och reda. 

Jag är själv en sådan som alltid har saker liggande i högar på skrivbordet (och i lägenheten, om vi ska vara helt ärliga). Jo, jag har väl någorlunda ordning på vad som ligger var, men särskilt snyggt och prydligt ser det ju inte ut. Det jobbiga är dock att jag egentligen verkligen vill ha det välstädat och ordnat omkring mig. Jag mår väl aldrig så bra som efter en storstädning när saker och ting har hamnat på sin rätta plats (vilket ganska ofta visar sig vara papperskorgen) och kontoret präglas av rena ytor. 

Nå, en liten tröst är att en studie från förra året (som också beskrivs i podden ovan) visar att det inte bara är dåligt med lite kaos på kontoret. Jovisst, personer som sitter på städade arbetsplatser gör ”duktigare” val (t.ex. ett äpple istället för den där chokladen när blodsockret dippar på eftermiddagen), men arbetar man med lite stök omkring sig blir man å andra sidan mer kreativ och fastnar inte lika lätt i konventionella lösningar på problem. 

Slutsatsen de drar i podden är väl egentligen att båda typerna behövs, men också att individen kan dra nytta av båda sidorna av sig själv. För väldigt få av oss är ju antingen eller – fullständigt kaotisk eller pedantiskt ordnad i alla delar av livet. Det gäller väl bara att kunna ta på sig rätt ”hatt” när man behöver den. 

Tips på hur man hanterar en dålig chef

Det heter att ”people don’t leave jobs, they leave managers” och visst stämmer det att chefen spelar en viktig roll i hur man trivs på sitt jobb. Att arbeta för någon som hela tiden försöker detaljstyra en kan få vem som helst att se rött, men det fungerar heller inte (för de flesta) att ha en chef som helt struntar i vad man gör och som aldrig kommer med några instruktioner eller ger feedback på ens insats. Som anställd vill man veta vad som förväntas av en, känna sig uppskattad och få hjälp och möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll.

Jag råkar nu ha turen att ha ett väl fungerande samarbete med min chef, men jag känner flera vars beslut att lämna en arbetsplats åtminstone delvis har berott på att de har varit missnöjda med ledningen. Eftersom jag tycker att sånt där är ganska intressant bestämde jag mig för att kolla upp lite tips för hur man kan hantera en dålig chef, både för att kunna tipsa andra och ifall jag själv skulle hamna i en sådan situation i framtiden.

The Muse har samlat 10 tips (med tillhörande länkar till fördjupande artiklar) på hur man kan hantera en jobbig chef. Det första man, enligt dem, måste göra är att ta reda på om chefen verkligen är en dålig chef. Är problemen man ser verkligen hans eller hennes fel eller kan det ligga något annat bakom (t.ex. direktiv från någon ännu högre upp eller andra förutsättningar som gör att chefen inte kan göra ett bra jobb). Det tycker jag är ett tänkvärt tips eftersom det tvingar en att faktiskt se med förlåtande ögon på en person som man kanske redan har bestämt sig för att man ogillar. Även deras andra tips (identifiera chefens motivation) handlar om förståelse, något som lätt försvinner i en konfliktsituation.

På humanresources.about.com hittade jag en artikel som föreslår två olika strategier beroende på om chefen själv är medveten om sin ”dålighet”. Personen ifråga tror kanske att han eller hon är jättebra på sitt jobb och inser inte att samarbetet inte fungerar. Då kan man behöva ta ett möte och på ett tydligt sätt förklara vad man känner att man behöver för att kunna göra ett bra arbete (mer stöd, mindre detaljstyrning, tydligare feedback etc.). Har man däremot en chef som är fullt medveten om, och kanske till och med lite stolt över, sitt beteende kan det vara en svårare nöt att knäcka. Man ska självfallet ändå i första hand ta ett möte med chefen själv, men med största sannolikhet kommer han eller hon inte att ändra på sig bara för att du framför din åsikt. Troligen blir du tvungen att gå vidare ett steg upp (och finns det inte ett steg upp kan det vara läge att fly – mitt eget tips).

I Forbes artikel How to Handle a Bad Boss: 7 Strategies for ‘Managin Up’ trycker författaren mycket på smidighet och att anpassa sig efter chefen. Det känns som något som kan fungera i vissa lägen, men kanske rent av är skadligt (för en själv) i andra. En poäng, som jag dock tycker är viktig att ta med sig, är att man inte vinner något på att ”hämnas” genom att arbeta sämre, ta längre raster och vara extra motsträvig. Den enda som drabbas är du själv. Dels för att allt det där du inte gjorde när du fikade en extra timme fortfarande ligger kvar på ditt skrivbord i den ständigt växande ångesthögen, dels för att du i värsta fall får rykte om dig (även bland kollegor och kanske i den övriga ledningen på arbetsplatsen) som en person som är svår att samarbeta med och som inte gör sitt arbete. Inte så bra om/när du så småningom bestämmer dig för att söka dig vidare.

The Muse avslutar med ett råd, som de faktiskt också har formulerat i en separat artikel, nämligen att man faktiskt kan (och bör) göra en del saker för att undvika att få den där dåliga chefen. Kom ihåg att i en rekryteringssituation är det både den potentiella arbetsgivaren och du själv som ska vara nöjda med matchningen. Precis som chefen (eller rekryteraren om de använder sig av en sådan) kollar upp dina referenser kan det vara läge att kolla upp henne eller honom. Ställ frågor under intervjun, prata med andra som jobbar på samma företag, ta en titt på chefens LinkedIn-profil och se om det finns några rekommendationer från nuvarande eller tidigare anställda.

Några små tips och som sagt finns det många fler i artiklarna jag har länkat till. Man kan förstås hoppas att man aldrig kommer att behöva dem, men med tanke på hur många dåliga (eller i alla fall mindre bra) chefer det finns därute är det väl lite väl optimistiskt tänkt.