Finns det egentligen någon poäng med att skicka födelsedagsgratulationer till personer som man inte (längre) har någon relation med i verkliga livet? Det vill säga personer som man har som vänner på Facebook eller andra sociala plattformar, men som man egentligen inte interagerar med utöver möjligtvis en tummen upp på något inlägg då och då. Betyder det något – för avsändaren eller mottagaren – att det kommer ett ”Grattis”, eventuellt med en bifogad gif eller några emoticons eller en copy-pastead dikt? Eller är det bara en tom gest, som alla lika gärna skulle kunna vara utan?
Jag har funderat på det lite då och då på sistone när Facebook har påmint mig om att någon avlägsen bekant har födelsedag. Ska jag eller är det bättre att avstå? Och hur ska jag själv reagera när jag om några dagar sannolikt får ett gäng hälsningar?
Min slutsats är att det faktiskt aldrig är fel att önska någon en härlig dag. För det man egentligen säger är ”jag tänker på dig”. Jovisst, anledningen kanske är att en app plingade till, men det gör väl inte tanken mindre värd?
”Just här och nu lever du i mina tankar” – det är väl inte så illa ändå?
På sätt och vis är det väl likheten mellan personer som gått bort och relationer vi har avslutat (eller som avslutats åt oss). De går inte längre att ta på, men när vi skänker dem en tanke blir de levande för stunden. Det sägs att det är det närmaste vi kommer till att vara odödliga – att finnas kvar i andras tankar, minnen och berättelser. Så på sätt och vis är det att gratulera någon på födelsedagen också att ge dem en liten stund odödlighet. Och det kan ju aldrig vara fel.
Vårkänslan 