Vårkänslan

Om vårkänslor, träningsambitioner, dejting och livet i stort

Tema 2016: Närvaro

Lämna en kommentar

Nytt år = obligatoriskt blogginlägg om nyårslöften, gärna kopplat till något konkret som träning, viktnedgång eller kostförändring

Men mina planer för 2016 är inte formulerade som löften och inte särskilt konkreta eller mätbara. Nyårskvällen tillbringade jag hos en kompis – god mat, gott vin och gott sällskap. Eftersom jag hade en känsla av att det här med mål för det nya året skulle komma upp (duh!) hade jag tagit med mig min anteckningsbok och favvopenna. I boken antecknade jag fyra saker:

  • Kvalitetsumgänge
  • Tid för reflektion
  • Medvetna val
  • Implementera kunskaper

Första punkten, kvalitetsumgänge, är faktiskt något som jag var inne på redan förra året. 2014 var fullt av mingel, brygghäng och andra tillfällen att träffa halvstora eller stora grupper människor för blandat snack. Det var underbart på många sätt och jag utökade min umgängeskrets avsevärt under det året. Men frampå hösten/vintern började jag känna mig trött på det där. Jag längtade efter djupare samtal och… något mer äkta. Nu har det gått ännu ett år, visserligen med mindre mingel men knappast med någon vidare utökning av de där kvalitativa samtalen. Så mitt mål är helt enkelt att ”make it happen”. Vara bättre på att hålla kontakten med mina nära vänner och ge nya personer chansen att sälla sig till den där skaran.

Andra punkten, tid för reflektion, är något jag under 2015 har infört på jobbet. I stort sett varje vecka inleder vi med ett planeringsmöte och på fredagarna försöker jag att ta lite tid för mig själv att tänka igenom vad jag har åstadkommit och hur det har gått. Men privat har det inte blivit mycket av den varan. Jag har ju tid, det ska gudarna veta, men jag tar mig inte tiden att bara tänka (och känna) efter. Att ta reda på vad jag vill, vilken väg jag ska gå och vilka lärdomar jag kan ta med mig. Så, med start imorgon ska jag sätta av tid varje vecka för just det. En stund utan tv, musik, podcast, böcker eller andra distraktioner. Bara jag och vad det än är som rör sig i mitt huvud. Jag tror det är nyttigt för alla att göra det, speciellt nu för tiden när man i princip aldrig upplever tystnad och äkta lugn.

Medvetna val är något som jag inte är fullt så säker på hur jag ska implementera. Jag tror att det till viss del är kopplat till det här med tid för reflektion. Om man vet vad man vill blir det också lättare att fatta beslut som för en närmare sina mål. Men att göra val medvetet istället för att följa impulsen att göra som man brukar eller vad som i stunden känns rätt kräver en hel del. I bästa fall lyckas jag fatta ett nytt medvetet val om dagen. Till en början. Och sen kanske två eller tre. Det mesta vi gör sker ju trots allt ”på autopilot”. Det måste vara så – annars skulle våra stackars hjärnor bli överbelastade. Men i de beslut som betyder något, de som antingen för oss närmare eller längre bort från våra övergripande mål, bör man åtminstone försöka att anstränga sig lite extra. Så det är mitt mål; att anstränga mig lite extra.

Under det gångna året har jag läst en hel del, både skönlitteratur och facklitteratur. Många av böckerna har jag valt eftersom jag på något sätt kan använda dem i min coachning (jag är ju sedan ett drygt år tillbaka coach på Coach.me). Jag har också gått kurser och läst artiklar inom ämnen som kommunikation, ledarskap och produktivitet. Men hur ofta tar vi oss tid att faktiskt se till att vi använder oss av det vi har lärt oss? Här kommer mitt sista mål, implementera kunskaper, in. Jag ska läsa om en del av mina böcker och reflektera över vad och hur jag kan använda mig av innehållet i dem antingen i arbetet eller i mitt privata liv. Helt enkelt lista de delar som är relevanta för mig och kanske också i vissa fall göra en konkret handlingsplan för hur jag ska föra in dessa i vardagen.

När jag nu tänker över och skriver om mina mål känns det som att den röda tråden som löper igenom vart och ett av dem är något, som vi också pratade om under nyårskvällen – närvaro. Det har nog tyvärr blivit något av en bristvara, men de gånger man verkligen anstränger sig för att vara närvarande i det man gör och de samtal man för är belöningen omedelbar. Dags, med andra ord, att ta den känslan på allvar.

Lämna en kommentar