Ett nytt årstema växer fram

Det har hänt så mycket de senaste månaderna. Jag har börjat träna igen, jag har bytt tjänst på jobbet och jag har *drumroll* startat upp mitt Tinder-konto på nytt. Det sista var helt klart det största steget, för innan jag gjorde det så kände jag inte alls för att börja dejta. Jag har varit borta från det där så länge att jag glömt bort hur man ens blir sugen på att träffa någon ny. Men jag tog alltså steget och laddade ner appen, återaktiverade kopplingen till facebook och började swipea.

Än har jag inte hittat kärleken. Jag var på dejt med en kille som var trevlig, men tyvärr inte lika intressant som en annan snubbe som jag hade fastnat för. Dessvärre var sagda snubbe en klantskalle. Ja, det utgår jag i alla fall ifrån eftersom han bommade att ens träffa mig trots att vi ju helt klart var som gjorda för varandra och skulle ha haft en massa kul ihop. Tänker jag och återgår till swipeandet.

Men jag känner mig faktiskt inte så hopplös som man skulle kunna tro. Det fanns ju trots allt någon därute som kunde få mig att tänka något mer än ”jaja, en dejt har väl ingen dött av”. Någon som jag på riktigt var intresserad av och kunde se en fortsättning med även efter första träffen.

Ribban är inte så hög just nu – det kan liksom nästan bara bli bättre.

Under tiden närmar sig årsskiftet. Kan det vara så att temat för 2019 ska vara relationer? Inte nödvändigtvis av det romantiska slaget (även om hoppet i allra högsta grad lever), utan mer generellt. Och framför allt på det sättet att jag tänker att jag ska göra min del för att det ska bli något.

Hur många potentiella relationer har jag inte haft (bokstavligt talat – inte haft) på grund av att jag backat eller låtit bli att ta ens ett litet första steg för att få något att hända? Åtminstone en av dem kunde dessutom ha blivit riktigt bra, men istället stannade det vid vänskap mellan två personer, som egentligen bara ville vara tillsammans, men inte förmådde ta risken att få ett nej.

Det kan jag i alla fall säga om mitt senaste misslyckande – jag är nöjd med min egen insats.

Jag var tydlig med mitt intresse, lät mig inte avskräckas av hjärnspöken eller rädslan för att göra bort mig och få ett avslag. Sen hjälpte det ju ändå inte eftersom han tydligen inte kände på samma sätt. Och det är förstås tusen gånger enklare att ”riskera” en Tinder-dejt än något mer riktigt, en redan etablerad vänskap. Men jag tar det ändå som ett första steg i rätt riktning.

Nu åter till swipe-appen för att hitta någon ny med potential.

2018: Kvalitet

De senaste åren har jag inlett med fokus på ett visst område. 2016 var det närvaro, förra årets tema var hälsa. Hur det gick i slutändan kan väl diskuteras, men nu är det återigen nytt år och därmed också dags för ett nytt tema.

Ordet som har kommit till mig i år är kvalitet.

I somras bestämde jag mig för att äntligen, efter många långa övervägningar, beställa ett nytt kök. Det blev också som ett beslut att faktiskt acceptera att nu bor jag här – på riktigt. Jag har ju en tendens att känna att allting bara är tillfälligt. Att jag är här just nu, men aldrig riktigt landa och slå mig till ro.

Men nu tog jag då äntligen ett steg för att flytta in ”på riktigt” i den lägenhet som har varit min adress i över åtta år. Detta steg innebar också att jag höjde kvaliteten på mitt hemmaliv avsevärt. Även om jag ännu inte kommit helt på plats njuter jag nu av att laga mat – eller att helt enkelt bara stå i mitt nya kök och fundera på vilka saker som ska stå var och hur jag ska placera hyllplanen för att på bästa sätt utnyttja utrymmet. Härnäst blir det golvslipning i hall och sovrum och ny färg på väggarna i det senare. Kristina ska komma hem – till det hem jag aldrig har tillåtit mig att ha.

Men kvalitet handlar också om relationer. Att välja de som tillför något över de som slukar energi. Att vårda de positiva relationerna och se till att sätta av tid för dem så att de kan växa och bli ännu bättre.

På det hela taget handlar kvalitet om att lägga sin tid (och sina pengar) på sådant som berikar livet. Det kan för mig vara så enkelt som att stänga av tv:n när det inte är något bra program och stället sätta på lite skön musik. Eller att, som igår, avsluta dagen med en varm dusch med skrubb, ansiktsmask och hårinpackning innan man kryper ner mellan nytvättade lakan.

Jag har ju ingen annan att ta hänsyn till – och heller ingen som tar hänsyn till mig. Så jag får helt enkelt börja visa hänsyn mot mig själv och se till att jag får det jag behöver och förtjänar. Because I’m worth it, som de säger.

Nygammalt tema: Hälsa

Vid årsskiftet beslutade jag, som jag också skrev här på bloggen, att temat för 2016 skulle vara närvaro. Det skulle handla om kvalitetsumgänge, tid för reflektion, medvetna val och att implementera kunskaper.

Och så händer det här. Jag skadar knät igen och får en påminnelse om att förra årets tema, hälsa, inte är avslutat. Jag har inte uppnått hälsa på alla plan. Axlar och rygg är bättre, men inte bra. Stressen är mer under kontroll, men inte borta. Och tydligen är inte heller knät helt färdigt.

Således återgår jag nu till mitt gamla tema. Hälsa ska vara mitt riktmärke när jag står inför beslut kring hur jag ska leva eller prioritera i år. Jag ska bli frisk och må bättre i kropp och själ och det får ta de resurser som behövs.

Ett steg tillbaka för att komma framåt.

Och som min coach påpekade idag vid vårt tredje och sista samtal: Det hör ju ihop! Hälsan handlar om helheten och helheten kräver närvaro. Så närvaron med dess olika delar får följa med ändå, men högst upp på listan står hälsan.

Dejtingdvalan är över

Tredje januari. En vecka kvar av semestern. Härligt ledig dag.

Innan jag aktiverade semesterregeln på jobbmailen hade jag planer på en aktiv ledighet. Träna varje dag – eller i alla fall närapå. Jag skulle fixa och trixa, planera och genomföra. Och mellan gymbesöken skulle jag ta långa promenader.

Så vad hände? Jovisst, jag har planerat lite och genomfört ännu mindre. Tränat några gånger och tagit en och annan promenad (främst till och från fikor eller shoppingrundor). Men det dök liksom upp lite annat.

I onsdags, till exempel, dök det upp ett förslag från en av mina goda vänner. Vi satt och avhandlade lite saker över telefon när hon plötsligt kom på att hon hade barnfri kväll och vi lika gärna skulle kunna prata över ett glas vin på krogen. Sagt och gjort, in till stan för barhäng vid Lilla Torg. Bubbel i glasen och babbel om våra förhoppningar och planer för 2016.

Det bästa med kvällen kom dock lite senare, just som vi skulle ge oss av till nästa ställe. En lång, snygg kille – kanske inte min vanliga typ (om jag nu har någon sådan) men ändå – kom fram och pratade med mig. Eftersom jag och min kompis just suttit och pratat om att jag skulle vara mer öppen för möjligheter av det här slaget kändes det nästan lite som ödet.

Som de säger ”one thing led to another” och i torsdags, när vi satt på Espresso House och käkade varsin frukostklassiker, infann sig äntligen den där lediga känslan. Efter en veckas semester. Smått tragiskt, men trevligt att det äntligen hände. Vi träffades också på nyårsdagen, så man kan väl säga att jag avslutade 2015 och inledde 2016 på samma utmärkta sätt. Nu är han dock på väg hem till Frankrike och vår vinterfling är över.

Men jag fäller inga tårar – det var precis lagom för att väcka mig ur min dejtingdvala. Nu är jag redo för mer! Och jag tänker inte ha ett dugg dåligt samvete för allt jag inte fått gjort. Jag har ändå klarat mer än jag hade hoppats på.

 

 

Tema 2016: Närvaro

Nytt år = obligatoriskt blogginlägg om nyårslöften, gärna kopplat till något konkret som träning, viktnedgång eller kostförändring

Men mina planer för 2016 är inte formulerade som löften och inte särskilt konkreta eller mätbara. Nyårskvällen tillbringade jag hos en kompis – god mat, gott vin och gott sällskap. Eftersom jag hade en känsla av att det här med mål för det nya året skulle komma upp (duh!) hade jag tagit med mig min anteckningsbok och favvopenna. I boken antecknade jag fyra saker:

• Kvalitetsumgänge
• Tid för reflektion
• Medvetna val
• Implementera kunskaper

Första punkten, kvalitetsumgänge, är faktiskt något som jag var inne på redan förra året. 2014 var fullt av mingel, brygghäng och andra tillfällen att träffa halvstora eller stora grupper människor för blandat snack. Det var underbart på många sätt och jag utökade min umgängeskrets avsevärt under det året. Men frampå hösten/vintern började jag känna mig trött på det där. Jag längtade efter djupare samtal och… något mer äkta. Nu har det gått ännu ett år, visserligen med mindre mingel men knappast med någon vidare utökning av de där kvalitativa samtalen. Så mitt mål är helt enkelt att ”make it happen”. Vara bättre på att hålla kontakten med mina nära vänner och ge nya personer chansen att sälla sig till den där skaran.

Andra punkten, tid för reflektion, är något jag under 2015 har infört på jobbet. I stort sett varje vecka inleder vi med ett planeringsmöte och på fredagarna försöker jag att ta lite tid för mig själv att tänka igenom vad jag har åstadkommit och hur det har gått. Men privat har det inte blivit mycket av den varan. Jag har ju tid, det ska gudarna veta, men jag tar mig inte tiden att bara tänka (och känna) efter. Att ta reda på vad jag vill, vilken väg jag ska gå och vilka lärdomar jag kan ta med mig. Så, med start imorgon ska jag sätta av tid varje vecka för just det. En stund utan tv, musik, podcast, böcker eller andra distraktioner. Bara jag och vad det än är som rör sig i mitt huvud. Jag tror det är nyttigt för alla att göra det, speciellt nu för tiden när man i princip aldrig upplever tystnad och äkta lugn.

Medvetna val är något som jag inte är fullt så säker på hur jag ska implementera. Jag tror att det till viss del är kopplat till det här med tid för reflektion. Om man vet vad man vill blir det också lättare att fatta beslut som för en närmare sina mål. Men att göra val medvetet istället för att följa impulsen att göra som man brukar eller vad som i stunden känns rätt kräver en hel del. I bästa fall lyckas jag fatta ett nytt medvetet val om dagen. Till en början. Och sen kanske två eller tre. Det mesta vi gör sker ju trots allt ”på autopilot”. Det måste vara så – annars skulle våra stackars hjärnor bli överbelastade. Men i de beslut som betyder något, de som antingen för oss närmare eller längre bort från våra övergripande mål, bör man åtminstone försöka att anstränga sig lite extra. Så det är mitt mål; att anstränga mig lite extra.

Under det gångna året har jag läst en hel del, både skönlitteratur och facklitteratur. Många av böckerna har jag valt eftersom jag på något sätt kan använda dem i min coachning (jag är ju sedan ett drygt år tillbaka coach på Coach.me). Jag har också gått kurser och läst artiklar inom ämnen som kommunikation, ledarskap och produktivitet. Men hur ofta tar vi oss tid att faktiskt se till att vi använder oss av det vi har lärt oss? Här kommer mitt sista mål, implementera kunskaper, in. Jag ska läsa om en del av mina böcker och reflektera över vad och hur jag kan använda mig av innehållet i dem antingen i arbetet eller i mitt privata liv. Helt enkelt lista de delar som är relevanta för mig och kanske också i vissa fall göra en konkret handlingsplan för hur jag ska föra in dessa i vardagen.

När jag nu tänker över och skriver om mina mål känns det som att den röda tråden som löper igenom vart och ett av dem är något, som vi också pratade om under nyårskvällen – närvaro. Det har nog tyvärr blivit något av en bristvara, men de gånger man verkligen anstränger sig för att vara närvarande i det man gör och de samtal man för är belöningen omedelbar. Dags, med andra ord, att ta den känslan på allvar.

Nytt år, nya löften?

Ännu en dag har passerat. Sakta men säkert närmar sig det nya året och jag funderar så smått på vad jag vill fylla mitt 2015 med. Vid förra årsskiftet lovade jag och mina väninnor varandra och oss själva att 2014 skulle bli ett helt fantastiskt år. Ett år med nya upplevelser och under vilket vi skulle tvinga oss själva att gå utanför våra respektive trygghetszoner. Ta chanser och våga lite mer. Träffa nya människor och vara öppna för nya möjligheter.

Jag tror att vi lyckades. Jag intensivdejtade, träffade ett helt gäng nya vänner, pluggade och startade ett företag. De andra får tala för sig själva, men jag tror nog att de också är ganska nöjda med året som gått. Det har varit fantastiskt på många sätt även om det inte blivit precis som jag tänkte när jag stod där ute på Ön och tittade på fyrverkerierna över Malmö.

Så vad tänker jag lova vid midnattsslaget på onsdag? Vad vill jag att 2015 ska präglas av?

Jag skulle ju kunna satsa fullt ut på karriären. Se till att få fart på företaget, fylla på med nya kunskaper och erfarenheter, utvecklas i min nuvarande tjänst och göra en handlingsplan för hur jag ska nå mina karriärmål inom fem år. Det låter bra och jag ska absolut sträva efter att uppnå det, men det finns något annat som känns viktigare. Något jag inte kan välja bort.

2015 måste helt enkelt bli ett hälsans år. Efter knäskada, ryggskada och överansträngd axel; kripraktor, sjukgymnast och massör; D-vitaminer, naproxen och omeprazol har jag inget val – jag måste ta hand om mig själv och min kropp. Det är ju trots allt den enda jag har och den ska helst hålla i några (många) år till. Det finns så mycket annat som jag skulle vilja och kanske till och med behöva arbeta på, men jag inser att det här måste gå först. Jag är alldeles för dålig på att inte må bra – det påverkar mig för mycket när jag har ont någonstans eller inte känner mig ”helt 100”. Vissa härdar ut och blir bara ännu envisare, effektivare och tuffare. Jag blir gnällig, nedstämd och fullständigt värdelös på att få saker gjorda. Utan hälsan kan jag således vinka farväl till karriär, företagande och studier – och allt möjligt annat. Dags att bli frisk!

Gästspel: Nyårssingel

Ett litet inlägg bara för att säga att jag har skrivit ett nytt inlägg i Mazily-bloggen om det här med att vara singel kring Nyår och de tankar det kan föra med sig. Pys dit och läs, vetja: Nyårssingel – tragedi eller befrielse?

The most wonderful time of the year?

Årets slut närmar sig. Det finns så mycket man tycker att man borde göra nu. Städa så att lägenheten är redo för det nya året. Planera ett storslaget nyårsfirande. Ringa, skriva till eller träffa så många av sina vänner som möjligt – nu har man ju tid (riiiight). Umgås med familjen. Se över året som gått och vilka lärdomar man kan ta med sig från det. Planera året som kommer och de stordåd som ligger framför en. Se massor av ”juliga” filmer. Ta det lugnt och njuta. Och så ett dussin andra ”att göra”.

Det är inte utan att man kan känna en viss stress och i år är den värre än vanligt för mig eftersom jag dessutom har strulat till det med min uppsats och nu har alldeles för mycket arbete kvar att göra på alldeles för kort tid. Egentligen borde jag väl isolera mig själv och bara skriva, skriva, skriva fram till den nionde januari (deadline), men det går ju inte riktigt. Familjen skulle knappast acceptera min frånvaro på julafton och jag blev idag övertalad att äta nyårsmiddag med några vänner. Och så måste man väl handla mat och utföra lite andra sysslor lite då och då också. Och sova. Utan sömn fungerar inte hjärnan och då blir det lite svårt med uppsatsskrivandet.

Jag inser att det låter som att jag klagar. Det kanske jag gör, men det är faktiskt inte min mening. Jag vet att jag själv har försatt mig i den här situationen. Jag vet också att jag har en sådan ofantlig tur som kan plugga och ta en examen bara sådär – för att jag vill. Som har ett jobb som jag kan ta tjänstledigt ifrån och som har kunnat spara ihop pengar så att jag kan klara mig utan inkomst i några månader. Jo, jag är faktiskt tacksam, men också lite, lite (okej, ganska mycket) stressad. Stressen går nog över, men tacksamheten ska jag försöka behålla.