Förbjudna ord

Det finns saker man inte ”får” säga. Man får inte verka svag, osäker eller rädd. Man får inte ha fel, visa sig okunnig eller… mänsklig.

Nej, det är förstås lögn. Självklart får man vara mänsklig även om det nog ofta är obekvämt för folk att bevittna det.

Men det finns en sak man inte får vara. Som ensamstående kvinna får man inte vara desperat. Man får inte uttrycka sig på ett sätt som kan tolkas som att man ”behöver” en man i sitt liv – knappt ens att man vill ha en.

För ett par år sedan skrev jag ett inlägg med titeln ”Den odejtbara?” och när jag hade lagt upp en länk till inlägget på facebook skrev en (manlig) vän till mig att så kunde jag ju absolut inte skriva. Det verkade desperat och skulle skrämma bort alla potentiella dejter för all framtid. Ja, det var förstås inte exakt så han skrev, men det var i alla fall andemeningen i meddelandet.

Nå, han hade fel – jag kom ju så småningom ut på flera dejter. Men faktum är att jag fortfarande/igen är singel. Och att jag faktiskt hemskt gärna skulle vilja träffa någon. Ja, jag skulle nästan säga att jag behöver en famn att krypa in i. I alla fall ibland. Och ibland är oftare än aldrig, så är jag då desperat? Och om jag är desperat, innebär det att jag är dömd till ett liv som singel?

Nej, men jag är trött på att inte få lov att säga det. För det händer att jag tänker att jag hade velat byta ut kudden mot en lagom hårig bringa. Eller att det hade varit trevligt att få duka fram två tallrikar på middagsbordet. Det gör mig inte till en dålig människa. Det gör mig inte mindre intelligent. Det gör inte mitt utseende mindre tilltalande. Det gör mig mänsklig.

Så jag slutar gömma mig – och ber er låta bli att döma mig. Jag är singel och på många sätt fantastiskt lycklig och nöjd med mitt liv, men allra helst hade jag velat dela det med någon.

Instruktionsfilm för singlar?

Mellan jul och nyår brukar jag typiskt tillbringa åtminstone en handfull timmar i en biosalong. Mellandagsbio slår lätt mellandagsrea. Mysiga fåtöljer, popcorn och bra film – what’s not to like?

Så i går gick jag och såg Joy, senaste filmen med J-Law, allas älskling (min också). Bra film. Mycket känsla. Mest ilska och inspiration för mig. Nu jäklar ska jag ut och businessa mig!

Men innan filmen började var det förstås trailerdags och där fick jag ett tips för våren: How to be single 

Eftersom jag är typ sämst på att vara singel och ta vara på alla fördelar det för med sig (utöver det där med att själv få bestämma vilka filmer man ska se) känns det som att jag blir tvungen att se den. Och lära mig hur man…får män att bjuda på drinkar? Tja, det är ju en bra start i alla fall. Februarifilm inbokad, med anda ord. Någon som ska med? 

Solo

När jag startade den här bloggen förra våren var tanken att jag skulle gå på tio dejter på tio veckor. Tio dejter, tio killar, tio chanser att träffa rätt. Eller åtminstone tio chanser att utmana mig själv, att bli lite mer öppen för möjligheter, att inte döma ut någon på förhand. Resultatet blev väl i och för sig inte så illa – jag träffade ju faktiskt någon som jag tyckte om. Men det var inte rätt, så ganska snart var jag inte bara tillbaka på ruta ett utan dessutom riktigt trött på hela dejtingscenen.

Att det nu redan gått över ett år känns nästan overkligt. Inte för att det där förhållandet känns särskilt aktuellt, men jag kan bara inte riktigt förstå att jag varit singel så länge utan att egentligen inse att tiden har gått. Men det är väl kanske ett gott tecken. Jag har annat i mitt liv och lever inte i ständig längtan med kärleken som främsta målet. Samtidigt kan jag känna en oro för att jag ska bli så van och så bekväm med att vara ensam att jag aldrig kommer att släppa in någon igen, att jag inte kommer att känna det behovet.

Under tiden lever jag mitt liv. Jag jobbar, coachar, pluggar, tränar. Äter middag med mig själv. Planerar min tid. Försöker komma på vad jag vill göra härnäst. Det har onekligen sina fördelar att kunna vara helt och hållet självisk och inte behöva anpassa sina planer efter någon annans önskemål. Häromdagen bokade jag en resa. Själv. Bara solen, poolen, böckerna och jag. Jag ska njuta i fulla drag och ingen kommer att ställa krav på shoppingrundor, sightseeingutflykter eller museibesök. Men okej, om någon kom och ville ställa krav hade jag nog tyckt ganska bra om det med. Någonstans djupt därinne är vi väl alla gjorda för kärlek. Egentligen.

Gästspel: Nyårssingel

Ett litet inlägg bara för att säga att jag har skrivit ett nytt inlägg i Mazily-bloggen om det här med att vara singel kring Nyår och de tankar det kan föra med sig. Pys dit och läs, vetja: Nyårssingel – tragedi eller befrielse?

Att släppa taget

Jag har ett tag varit lite hooked på en viss person, vi kan för enkelhetens skull kalla honom Hook. Saker utvecklade sig lite över jul och nyår för att sedan sättas på undantag eftersom han inte kände sig redo att gå vidare. Jaha, inte mycket att göra åt, eller hur?

Men att gå vidare är ibland lättare sagt än gjort. Jag vet ju att jag borde släppa taget, men hittills har jag liksom varit lite fast. Gått och hoppats på att saker skulle ändras trots att jag innerst inne vet att det nog kommer att dröja flera månader innan han ens skulle få för sig att tänka på förhållande eller något liknande. 

Så idag chattade vi lite och jag upptäckte plötsligt att jag inte satt som på nålar och väntade på att han skulle svara på mitt senaste meddelande. Kanske har jag äntligen lyckats? Åtminstone lite grann. Känns ju som att det vore lägligt om jag nu ska ge mig ut i dejtingdjungeln på riktigt. 

Håll tummarna för att det håller i sig! Åtminstone tills han eventuellt ångrar sig angående hela den här förhållande-grejen. 

10 på 10

Ja, jag har alltså satt mig för att genomföra 10 dejter på 10 veckor. Förhoppningen är ju lite att jag inte ska komma till nr 10 för att jag träffar Mr Right innan dess. Men om det nu inte händer kan man ju i alla fall hoppas att man lyckas hitta den där ”singellyckan”. Ni vet, när man inte bara står ut utan faktiskt gillar läget som singel och kan njuta av allt vad singellivet har att erbjuda. 

Den kommande veckan är det dock inte troligt att jag kommer få till någon dejt. Hela veckan är fullbokad med möten hela dagarna. Gissar att det blir en och annan sen kväll på kontoret. Och till helgen bär det sen av hemåt för att fira min kära mormor, som fyller år. Men veckan därpå… Då kör vi!