Återvände till jobbet i tisdags efter nästan fyra veckors semester. Som väntat har jag varit trött, men det har ändå varit uthärdligt. Jag har ju nämligen ett jobb jag tycker om och kollegor jag blir glad av att träffa.
Något jag slogs av var hur många som välkomnade mig tillbaka. Alltså, inte bara de som jag arbetar allra närmst med och som jag väl hade förväntat mig skulle lägga märke till att jag hade återvänt. Personer som jag normalt inte träffar eller pratar med varje dag uppmärksammade att jag var tillbaka och frågade om det var första dagen efter semestern.
Jag har ännu inte kommit fram till om min förvåning grundar sig i att jag själv är så fullständigt självupptagen att jag lätt skulle kunnat missa om någon annan var borta eller om det tvärtom är så att jag underskattar min roll i sammanhanget.
Det där är ju ganska typiskt. Man tror att man är en viss person, spelar en viss roll och att andra ser en på ett visst sätt. Men en dag så säger någon något eller agerar på ett sätt som får en att inse att man har haft fel.
”Jaså, de tror att jag är sån.”
Som för någon månad sedan när jag hade ett samtal med några kollegor om prokrastinering och sa att jag kan vara riktigt värdelös på att få saker gjorda. En kär kollega var uppenbart förvånad och sa att hon aldrig hade trott att jag hade sådana problem. Och nej, det är kanske inte så lätt att gissa om man bara ser mig på jobbet och dessutom framförallt i situationer där jag levererar. Där har jag ju koll på läget, är välorganiserad och håller (merparten av) mina deadlines.
Meanwhile minns jag inte ens när jag senast putsade fönstren i lägenheten. Jo förresten, det var ju då nån gång efter att köket blev klart och det värsta byggdammet hade lagt sig. Nå, det är ju bara typ nio månader sen – men ni fattar grejen. Jag är inte någon superwoman.
Ibland är det nog nyttigt att låna någon annans ögon och se sig själv som de ser en. Om inte annat inser jag ju, att de där som jag beundrar och tänker är galet imponerande i allt de gör, säkert också känner sig som helt vanliga dödliga. Det syns bara inte från där jag står.
Vårkänslan 